Östgötaloppet. Krasch. /Marco

Körde rakt in i en av dom berömda stolparna som ska få trafiken att sänka farten i tätbebyggt område. Det kan nog ses som väldigt klantigt gjort men det är inte lätt att se dom när man ligger i en klunga. Enligt min gps så höll jag mellan 55-60 när jag klippte den och voltade. Landade på huvudet sedan på axeln och ryggen samt lite allt annat också. Axeln känns inte bra alls då jag skadat den förut men vi får se hur den känns imorgon. Hjälmen blev intryckt av smällen och sprack. Bra grejer det där hjälm!

Det var trångt i klungan och jag låg bakom en cyklist som vejade för stolpen precis i sista sekund, men när den dök upp framför mig så hade jag inget val egentligen (även om jag hade hunnit att reagera). Det var bara att forcera. I och med att man saktade in ett par km/h för stolparna så hade cyklister bakom mig kommit upp bredvid och jag blev lite instängd. Hade jag vejat så hade jag antingen prejat ner han till höger i diket eller in i den andra stolpen som stod bredvid och jag hade då förmodligen ramlat själv då också… Den andra utvägen var att gira vänster och skapa en klassisk klungkrasch. Nu gick det som det gick och vi blev 4 man som drogs med trots att jag valde att köra rakt fram i stolpen. Sorry alla inblandade! Inget ont till honom som vejade sent framför mig, är sånt som kan hända när det inte står flaggvakter vid dom där stolparna. Jag klippte stolpen med handen och sedan med benet. Tur att dom viker sig lite men jävlar vilken katapulteffekt det blir…

Det är löjligt att det hände egentligen då jag såg stolparna på håll och visste att dom fanns där men när man kom närmare så ser man ju inte ett dugg då det är så trångt (dom är ju så pass korta så att dom försvinner när klungan kommer nära.) Jag valde att ligga bakom andra cyklister som borde ta vägen förbi stolpen och lägga sig i den färdriktningen. Det var bara det att den sista cyklisten vejade väldigt sent så att jag inte riktigt hann reagera. Antar att han hade lika dålig sikt som mig… Sånt som händer...

Annars kan jag väl säga att formen kändes grymt bra och jag kände mig aldrig stressad över att förlora kontakten med klungan. Jag satt mest och väntade på att börja avancera lite längre in i loppet och gå med i någon utbrytning. Det var ett lite lugnare Östgötalopp än förra året (iaf den biten jag var med 3,5 mil). Det blåste knappt och solen sken. Synd bara att den där förbannade stolpen skulle stå där och mucka.

Nu vet jag inte hur omfattande skadorna är på mig då det kan ta ett tag att känna hur illa det är med axeln. Den är ju skadad sedan innan också så den är väl lite skör. Jag håller tummarna för att den höll ihop bra. Kommer nog inte kunna cykla på ett par dagar. Kvällens mål blir att kunna somna!

Värre än så här ser det inte ut på ryggen.

Något förvånad när jag kollade till cykeln och såg att klossen satt kvar i pedalen.

Spännet gick rakt av.

Fina hål efter skruvarna som slets loss.

Fick skjuts från kraschen av en snäll man och en dam tillsammans med en annan cyklist som fick sitt bakhjul knäckt. Snällt av dom att dyka upp där, dom var inte funktionärer utan hade skjutsat ner några andra till tävlingen. Snälla var dom! Blev lite orolig när dom sa att jag fått en bula i huvudet av smällen. Ser ingen bula nu iaf. Blev lite omplåstrad i ett vitt tält med ett rött kors på och där tyckte dom att jag skulle ta det försiktigt idag och gå till sjukan om jag blev illamående.

Peace!